Denna debattartikel publicerades på Dagens Nyheters debattsida 2017-08-15
Att det är lagligt gör det inte rätt: Sverige måste sluta utvisa människor till Afghanistan
Att vi utvisar människor till ett land där det pågår en väpnad konflikt, där internflyktingar dör av svält och där det statliga skyddssystemet är obefintligt är inhumant. Det ändras inte av omständigheten att det definieras som lagligt. Sverige borde stoppa utvisningar till Afghanistan, skriver Hanne Martinek, Refugees Welcome Stockholm på Dagens Nyheters debattsida.
Sedan i söndags sittstrejkar ett hundratal ungdomar på medborgarplatsen för att protestera mot utvisningar till Afghanistan. Utvisningarna har varit kontroversiella sedan en tid tillbaka och under hösten och våren har flera barn tagit sina liv på grund av rädslan för vad som väntar dem efter ett negativt besked.
Det är tydligt att säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats. Konflikten har intensifierats med dussintals våldsamma incidenter som rapporteras varje dag och en rekordhög siffra av civila offer. Ändå fortsätter Sverige att utvisa människor dit. Denna hållning är inte försvarbar. Från flera håll argumenteras nu för en amnesti för unga afghaner. Det är ett mycket bra initiativ men går inte tillräckligt långt med tanke på situationen i landet. Vi måste sluta utvisa människor till Afghanistan – det gäller både barn och vuxna.
Det verkar ju underligt: Hur kan vi utvisa människor till ett land där det råder en väpnad konflikt? Hur kan det vara så att medarbetare från Migrationsverket kallar Afghanistan en av ”världens värsta länder” (DN 2017-02-17) och ändå skickas människor tillbaka dit? Vi följer väl flyktingkonventionen som skyddar människor från att skickas till krigszoner? Eller är det kanske inte så farligt som det påstås?
Svaren på dessa frågor är tyvärr till lika delar entydiga och förvirrande. Jo, Sverige följer den internationella flyktingkonventionen; jo, vi kan ändå utvisa människor dit; och jo, det är precis så farligt i Afghanistan som det framställs. Enligt FN sårades och dödades mer än 5000 civila i Afghanistan under första halvåret 2017. Talibanrörelsen växer sig allt starkare och alla provinser berörs av striderna, om än till olika grad. Speciellt många offer är barn – de utgör nästan en tredjedel av de civila offren.
På ett öppet brev från de sittstrejkande ungdomarna på Medborgarplatsen svarade Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik bland annat att en generell amnesti för Afghaner inte är möjligt för att läget inte är lika farligt över hela landet.
Antagandet som man utgår ifrån är alltså att människor som skickas tillbaka kan fly inom landet, till en säkrare provins, vilket också kallas internflykt. Enligt Amnesty International var över en miljon människor internflyktingar i Afghanistan under 2016 och allt fler av dem avlider under de fruktansvärda förhållanden som råder; andra saknar mat, vatten, hälsovård och skydd. Det betyder att även om en människa skulle fly inom landet till en säkrare provins så skulle hen löpa stor risk att skadas eller till och med att dö – kanske inte direkt av den väpnade konflikten i form av en bomb eller kula, utan av dessa indirekta konsekvenser – svält, orent vatten eller sjukdom.
Bara för att vi kan utvisa människor till Afghanistan utan att bryta mot internationella förpliktelser betyder det inte att vi bör göra det. I själva verket är det tydligt att vi av moraliska skäl inte borde skicka människor till ett land där de löper stor risk att dö – om det är direkt genom en kula, bomb eller mina eller indirekt genom svält eller brist på vatten och grundläggande sjukvård.
Vissa skulle kanske invända att alla andra länder ändå gör så, att om så många bedömer situationen som tillräckligt säker så borde Sverige också det. Som uppvuxen och utbildad i Tyskland finns det för mig en nästintill självklar kritik till denna hållning. ”Att många är med på det gör det inte rätt” – det är antagligen den mest centrala lärdom som min generation har fått med sig efter Tysklands brott mot mänskligheten under andra världskriget. Att utvisa flyktingar till Afghanistan är naturligtvis inte på något sätt jämförbart med Förintelsen. Men lärdomen från detta Europas mörka kapitel är ändå aktuell idag: Att många handlar efter en viss princip, gör inte principen bättre; att ett förhållningssätt är lagligt gör det inte moraliskt rätt.
Vi som medborgare har ett eget ansvar att granska det som sker, vi kan inte luta oss tillbaka mot att internationella konventioner skyddar oss från en förkastlig politik.
Att det finns utrymme att handla annorlunda har dessutom visat sig nu i Sveriges närområde: Med stöd i FNs senaste rapport om säkerhetsläget i Afghanistan och efter ett bombdåd i Kabul i maj som dödade 90 människor och skadade 400 har Tyskland stoppad reguljära utvisningar tillbaka till Afghanistan. Tyskland har nu begränsat utvisningar till vissa aggressiva extremister och kriminella. Det är tydligt att sanningen inte är svart eller vit här. Det finns utrymme för olika bedömningar, också för Sverige.
En till faktor i frågan om utvisningar till Afghanistan handlar inte om läget i Sverige utan om Afghanistan. Organisationen Human Rights Watch varnar att det redan mycket ansträngda säkerhetsläget i Afghanistan löper risk att försämras om många flyktingar återvänder samtidigt. Landet har redan mer än en miljon internflyktingar och under tiden skickar Pakistan tillbaka hundratusentals. Att nu också från olika EU-länder och Sverige skicka tillbaka flyktingar dit kommer att förvärra situationen ännu mer då fler måste dela på de få resurser som finns. Att skicka tillbaka fler flyktingar till det hårt drabbade landet skulle alltså utgöra ytterligare en faktor som hotar den mycket bräckliga stabiliteten som har byggts upp i olika delar av landet.
UD har sedan länge bedömt säkerhetsläget i Afghanistan som mycket farligt och snabbt föränderligt, och avråder från alla resor dit. Till och med Röda Korset har lämnat landet. Flera unga afghaner har försökt ta sina liv av rädsla för vad som väntar dem efter
utvisningen, och ansvariga myndigheter kan inte erbjuda någon verklig tröst. De kommer att utvisas till ett extremt fattigt land i
krig. Det här kan inte fortgå. Det är dags att Sverige tar den extrema situationen i Afghanistan på allvar och slutar utvisa människor till ett land med ett starkt försämrad säkerhetsläge och ingen fungerande statsapparat. Vi har ett ansvar och vi har råd. Det är dags att handla nu.
Hanne Martinek, Refugees Welcome Stockholm