“Det är inte meningen att barn ska bo där, men det gör de”

Dag 8 – Mytilini, Lesbos, Grekland

Alla hjälps åt här

Hur ska jag sammanfatta min första vecka på Lesbos? Allt finns här. Jag befinner mig i händelsernas centrum och är samtidigt avskuren från vardagens lunk. Stockholm känns långt borta.

Vad som finns här är många människor som lever i nuet. Grekerna som jag träffar, liksom alla andra volontärer som kommer hit, är fullt upptagna med att leva dag för dag och vecka för vecka. Så verkar det i alla fall för mig, som slängts in i en värld där alla jag möter är engagerade i flyktingkrisen.

En ung kvinna från Belgien, som tidigare arbetat för Amnesty men som nu arbetar i samma läger som jag beskriver det hela väl. Ländernas parlament, myndigheter och EU har mycket resurser att lägga på mediestrategier gällande sin flyktingpolitik, medan vi här på marken är alltför upptagna med att hantera situationen och ta hand om offren för krisen som dessa institutioner har skapat.

 

 

Vi ser till att människor inte dör och vi förser dem – så gott vi kan – med livets nödvändigheter. Tält, byggnader för dagis- och skolverksamhet, mat, tolkning, juridisk rådgivning, vård och så vidare. Vi har inte tid att organisera oss politiskt såsom vi önskar och försöker. De flesta volontärarbetare här i Mytilini jobbar sex eller sju dagar i veckan och vissa har levt så i flera år.

Jag befinner mig här och ser, hör och upplever sådant som förskjuter vad som är normalitet. Lägret Moria, där sex människor dog inom en vecka nyligen när snön låg över tälten, kunde lika gärna heta Mordor. Det är inte meningen att barn ska bo där, men det gör de. Min vän berättar om en 15-årig flicka som bor där ensam omgiven av vuxna män.

“Det är inte meningen att barn ska bo där, men det gör de.”

Flyktinglägret Moria, där flera personer nyligen frös ihjäl. Foto: Knut Bry / Tinagent

Mitt uppdrag här är lättare än en del andras. Till största delen lagar jag mat i ett storkök i ett självorganiserat flyktingläger som är byggt på principer om solidaritet och empowerment. Jag befinner mig inte just nu i ett tält och hanterar en ung mans grava traumatillstånd, som är utlöst av flykten hit kombinerat med att hans enda närståendes dog i förrgår. Det finns en annan person som gör det.

Det är vackert här. Samtidigt som cynismen ständigt riskerar att tränga sig på så finns här en djup medmänsklighet. Vi är alla är en del av en rörelse och med allas våra ansträngningar gör vi skillnad.

Hälsningar, Elin

 

Bakgrund: De som står utanför våra stängda gränser

Sommaren 2016 beslutade våra folkvalda att stänga Sveriges gränser. Förutsättningarna för de människor som redan hade flytt hit försämrades. Familjer splittrades när kraven skärptes.

Flykt från krig och förföljelse fortsätter. Men vad händer med dem som inte hann hit? Var tar de vägen? Hur ser deras verklighet ut, efter flykten som inte tillåts få ett slut? Det vill Refugees Welcome Stockholm berätta mer om.

Rapporter från verkligheten

Tre av Refugees Welcome Stockholms volontärer befinner sig under februari och mars i flyktingläger i Grekland och Serbien för att arbeta ideellt. De berättar om verkligheten där och vad det innebär både att vara volontär och att leva på flykt.

Elins arbete på Lesbos

Elin Lindén

Här är början av Elin Lindéns berättelse från Lesbos, en av de grekiska öar som tagit emot tusentals människor som flytt över Medelhavet i sjöodugliga gummibåtar.

Elin delar med sig av vardagen i Mytilini på Lesbos, där hon arbetar i flyktinglägret Pikpa. Hon kommer också intervjua människor som kommer i hennes väg som vill berätta om sin egen flykt eller sin syn på EU:s flyktingpolitik. Hemma i Stockholm arbetar hon som samordnare inom socialtjänsten för sociala insatsgrupper och är volontär inom RWS.

Läs mer

Grekland:

Serbien:

Stöd flyktinglägret Lesvos Solidarity-Pipka genom att sätta in en slant via Elin Lindén, besök Gofundme-sidan här!

Läs mer om Lesvos Solidarity här!

Fler nyheter