Dag 36: Serbien, Belgrad
Det var sagt att det skulle gå lugnt och fredligt till när barackerna till slut skulle rivas. Riktigt så blev det inte. De som bodde här fick istället för de utlovade 20 dagarna på sig att flytta tre dagar.
Många uttrycker nu oro och rädsla över vad som ska hända härnäst och om deras frihet kommer inskränkas i de statliga läger dit de har förts. Nere vid Belgrads centralstation fortsätter bygget av Belgrade Waterfront projekt, finansierat av utländska investerare. För vems bästa evakueringen var råder det delade meningar om, även om levnadsförhållandena inte var optimala.
De som bodde här fick den sjunde maj reda på att de hade 20 dagar på sig att flytta till statliga läger. Att barackerna i Belgrad någon gång ska rivas har alla vetat sedan länge, men ingen har vetat när det ska ske. Så igår morse klockan sex kom rivningsarbetare och polis till platsen. Några timmar senare var platsen nere vid stationerna oigenkännlig.
Människorna på flykt som har bott här i flera månader fick den sjunde maj veta att de hade 20 dagar på sig att flytta, att de skulle få komma till samma läger som sina vänner om de registrerade sig i grupp och att det skulle gå lugnt och fredligt till. Förutom den här incidenten med plötslig rivning, och det faktum att det i onsdags sprayades insektsmedel på de boende som inte hann ut – ska det ha gått förhållandevis lugnt till. Om det nu kan kallas lugnt. Alla har tvingats att sätta sig på bussar och blivit körda till sex olika mer eller mindre öppna läger.
”Jag var glad i barackerna, det är jag inte här. Jag kommer kanske åka tillbaka”, skrev en vän över facebook-chatten.
Volontärer på plats berättar också om att en del som lämnade barackerna den första dagen redan hade kommit tillbaka dagen efter att de först lämnat. De är rädda för att deras frihet ska inskränkas, och också för att bli registrerade och olagligt tillbakavisade till exempelvis Makedonien. Att vara registrerad i Serbien, som är utanför EU, påverkar egentligen inte chanserna till asyl i andra länder. Men viljan att inte låta sig bli omhändertagen är ett tydligt tecken på den delvis berättigade misstro som finns hos många gentemot myndigheter.
Det har vid upprepade tillfällen skett push-backs till Makedonien från Serbien, väldokumenterade av människorättsorganisationer aktiva på Balkan. Från Subotica i norr har migranter hämtats, placerats i lägret Presevo i södra Serbien, och sen fått sina papper om att de varit registrerade i Serbien beslagtagna och därefter tillbakavisats till Makedonien och lägret Tabanovce. Idag har en bild på liknande hot cirkulerat, de som inte lämnar Belgrad eller kommer tillbaka kommer enligt uppsatta lappar att deporteras till Presevo.
Målet med evakueringen sägs vara för flyktingarnas bästa. Serbiens Commissariat for refugees and migration, en slags motsvarighet till vårt svenska Migrationsverk, har gått ut och sagt att under de omständigheter som flyktingarna i barackerna lever, så kan ingen leva. Istället ska alla som bor där evakueras till statliga läger där förhållandena enligt ministeriet är bättre.
I lägren dit de nu har förts finns det inte samma möjlighet att komma och gå som man vill. Alla måste vara tillbaka klockan sju eller någon timme senare på kvällen. Utan att veta hur länge det kommer att vara så. Hittills i år har inte en enda asylansökan beviljats. Bara i april var det 500 personer som registrerade en första intention att söka skydd. Statistiken är knappast upplyftande, även om den det berör sällan har koll på exakta nummer.
Anledningen till att barackerna rivs heter Belgrade Waterfront. Ett projekt som har fått mycket negativ uppmärksamhet både av lokala Belgradbor och internationellt. Projektet omfattar stora delar av det gamla området Savamala närmast stationen och floden Sava. Det är finansierat av en utländsk investerare, från Förenade Arabemiraten, och motiveras av en del politiker som en bra investering för landet och staden som sedan länge har ekonomiska problem.
Vem som kommer tjäna på det är ännu inte klart. Men Belgrad kommer att få en ny skyline, sägs det. Eagle Hill, lyxhotellet som redan är påbörjat, är en del av den. Så att motivera rivningen av barackerna med att det är för flyktingarnas bästa är inte hela sanningen, vilket volontärer som jobbar närmast dem på marken noga vill betona.
No Name Kitchen, som sen i början på februari lagat middag i barackerna varje dag, kommer fortsätta stödja de som behöver. De har sen kaoset utbröt gjort två statements om situationen. Till volontärorganisationen Info Park kan de som vill ha hjälp att få plats i statliga läger vända sig. Hur situationen kommer att utveckla sig är det för tidigt att säga någonting om. Men Serbien är och förblir ett limbo med osäkra och långsamma asylprocesser, oavsett människor bor i läger eller på gatan.
Uttalanden från No name Kitchen hittar du via Facebook här och här
Karta över flyktingläger i Serbien
Mer information från hjälporganisationen Are you Syrious:
Large-scale evacuations of makeshift camps
Naval force jeopardizes volunteers and refugees
6000 arrivals by sea this weekend, at least 193 lives lost
UNHCR Serbia Update 1-7 May 2017
Text och research: Hanna Strid
Foto: Albert Grain
—
Bakgrund: De som står utanför våra stängda gränser
Sommaren 2016 beslutade våra folkvalda att stänga Sveriges gränser. Förutsättningarna för de människor som redan hade flytt hit försämrades. Familjer splittrades när kraven skärptes.
Flykt från krig och förföljelse fortsätter. Men vad händer med dem som inte hann hit? Var tar de vägen? Hur ser deras verklighet ut, efter flykten som inte tillåts få ett slut? Det vill Refugees Welcome Stockholm berätta mer om.
Rapporter från verkligheten
Tre av Refugees Welcome Stockholms volontärer befinner sig under våren i flyktingläger i Grekland och Serbien för att arbeta ideellt. De berättar om verkligheten där och vad det innebär både att vara volontär och att leva på flykt.
Det här är journalisten Hanna Strids rapporter från Belgrad.
—
Läs mer
Grekland:
- Riv upp EU:s Turkietavtal!
- Ett år senare: Flyktingar och civilsamhälle enade mot EU:s Turkietavtal
- Ett överväldigande engagemang
- “Jag vill inte vara en flykting, jag saknar mitt liv”
- “Det är inte meningen att barn ska bo där, men det gör de”
- De som står utanför våra stängda gränser
- “Det regnar bomber i Syrien och jag har för många tankar i huvudet”
- “Han verkar inte förstå att brodern faktiskt dog”
Serbien: